Sammanställt av: Lars-Eric Johansson

 

Bland den dokumentation, som Ångkraftverkets vänner tagit vara på och förtecknar, finns en pärm med etiketten "Försvarssäkerhetstjänst från åren 1953 - 1965" .

Pärmen har tillhört C Herman Carlsson som hade befattningen Civfat (Civilförsvarsassistent).

CH Carlsson var militär (fanjunkare) och anställdes på Ångkraftverket 1953 med anledning av att Kungl. Maj:ts cirkulär nr 53 kom. Detta gällde: Samtliga civila statsmyndigheter om iakttagande av tystlåtenhet rörande förhållanden av betydelse för rikets säkerhet m.m.

Alla viktiga Vattenfalls-anläggningar fick motsvarande tjänst och alla rapporterade till Militärassistent Per Lindgren på huvudkontoret (avd Försvarskontoret). Han var major och ansågs vara expert på hur man arbetar mot spionage.

Detta var under "kalla-krigets" första årtionden och från pärmens innehåll framår, att man vid denna tid var rädd för

a) ett tredje världskrig b) Ryssland och kommunismen c) spionage

Denna inställning - som inte var unik för verksamheten vid Ångkraftverket - präglade en stor del av svenskarna under denna tiden. Den kom också att på ett eller annat sätt påverka det dagliga livet för de flesta  anställda på Ångkraftverket.

I dagens öppna och digitaliserade samhälle verkar många av de åtgärder, som då vidtogs, främmande. Å andra sidan är vi idag kanske alltför godtrogna då det gäller sekretessfrågor och konsekvenser från missbruk av sociala medier.

​

​

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ångraftverket var ett skyddsvärt objekt

Efter sista kapacitetsutbyggnaden 1949-51, var kraftverket Sveriges 3:e största kraftverk alla kategorier, och reservkraftverk för hela landet. Det hade därför ett mycket högt skyddsvärde. En fiende, som antingen ville ta kontroll över Sveriges elförsörjning eller slå ut denna, skulle förmodligen börja med Västerås Ångkraftverk.

​

Så skulle man försvara anläggningen och skydda sig själva

I ett skarpt läge skulle försvaret ingripa, men kraftverket hade också sitt eget Driftvärn. Driftvärnet startade i Sverige som en del av Hemvärnet och hade till uppgift att skydda en myndighets eller ett företags egna anläggningar och egen verksamhet. Uppskattningsvis ett 50-tal personer ingick i Vattenfalls Västeråsstyrka. Man hade årliga fältövningar. Skyttetävlingar mellan olika driftvärn inom Vattenfall var populära.

Fram till 2010 fanns ännu mobiliseringsförrådet för driftvärnet kvar i en av byggnaderna.

På vapensidan var toppen på Panna14 förberett för luftvärnskanon. Under andra världskriget (då P13/P14 ännu inte fanns) hade det tidvis också funnits luftvärnsvapen på Panna12. Då var det inkallade solater som bemannade detta.

För att förstärka byggnadernas skydd, var det förberett att montera splitterskydd på fönster längs Kraftverksatan.

För det personliga skyddet fanns skyddsrum. Dels ett större för 150-200 personer i berget på andra sidan Björnövägen, dels ett mindre för ett 20-tal personer. Detta var avsett för den personalstyrka, som minimalt skulle behövas för att köra anläggningen alternativt kunna stänga ner den på ett kontrollerat sätt. Detta skyddsrum var nersprängt i berget under Kraftverksgatan och nergången var i en lucka i golvet i  huvudentrén.

​

Exempel från pärmen i arkivet

Innehållet i pärmen "Försvarssäkerhetstjänst.." är ett intressant och viktigt tidsdokument från en tid som inte ligger längre tillbaka än 50-60 år.

Här följer några utdrag, som många 40-talister och äldre säkert känner igen. Men som för yngre personer kanske ter sig overkligt.

 

1. Författningar
   Författning nr53 som nämndes i inledningen. Notera sista stycket, där berörda myndigheter ombeds se över sin säkerhetsorganisation snarast och rapportera in namn på ansvarig befattningshavare.
    

2. Korrespondens
   Bl.a. brevväxlingar i samband med en instruktörskurs 1957 betr. legitimationskontroll. Det verkar finnas lite olika uppfattningar om innehållet i kursen. Läs här.
    

3. Etiketter, broschyrer
   Etiketter som skulle användas i brev och skrivelser för att påminna om riskerna för spioneri och sabotage. Se exempel.
    

4. Diverse sekretessbestämmelser
   Vissa anställda fick underteckna en förpliktelse om tystnadsplikt.
   Finns också ett PM om åtgärder mot illegal avlyssning
    

5. Industrispionage (tidningsartiklar mm.)
   Flera tidningsurklipp, som behandlar spionage. Bl.a. ett särtryck ur Industria nr 5 1952 "Kommunismen samhällskroppens kräftsjukdom" och om fotoförbud. Ett särtryck ur Sydkraft 2/58
    

6. Pusselbitar
   Från centralt håll gjorde man regelbundna sammanställningar över spioneri och sabotage jorden runt. Kallades för Pusselbitar om spioneri och sabotage. Några utdrag visas.
    

7. Instruktioner
   Instruktioner av typen Kan Ni beskriva en person? Kan ni beskriva en bil?
   Men också vad man ska tänka på inför besök av utländska gäster. Ångkraftverket som låg långt fram då det gällde teknik hade många utländska besökare. Men bara 3-4% av besöksländerna var från Öststaterna.
    

8. Tidningsurklipp
   Några urklipp, som pärmägaren själv gjort.
    

9. Utbildning
   Här är detaljerna kring kursen i legitimationskontroll 1957.
    

10. Legitimationskontroll
    Så här ska legitimationskontrollen gå till
     

11. Diverse spel
    Här finns exempel på rollspel för att utbilda personalen. T.ex. Telefonsäkerhet och Kroppsvisitation.
     

12. Utrikespolitisk orientering
    Försvarstabens press- och filmavdelning sammanställde viktiga utrikespolitiska händelser. Distribuerades 1 gång/månad. Jämför med dagens informationsflöde. Ett par exempel här.

​